Att kämpa sig tillbaka - Del 5

Det högg till av avundsjuka när jag läste namnen… Wilma på Devil? Jag kokade av ilska. Wilma jublade av lycka och kollade triumferat på mig. Jag gick iväg, genom den långa stallgången och in till privatstallet. Där stod Flavias box tom. Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken och gick sedan in och satte mig i halmen i hennes box, som fortfarande doftade en aning av henne. Jag svalde ner gråten och stirrade framför mig. Varför? Tänkte jag. Varför händer detta just mig? Först förlorar jag Flavia, den som betyder mest, och sedan när jag börjar anförtro mig åt en annan häst efter flera veckor, så krossas även den lyckan. Allt var bara så fel just nu, och jag började snyfta hysteriskt. Tårarna forsade ner för mina kinder och jag kunde inte hejda mig, det gick bara inte. Allt som jag burit på under flera veckor släpptes loss inom mig.

 

Jag reste mig sakta upp och borstade bort halmen från mina ridbyxor. Hur länge hade jag suttit här? Tillräckligt länge för att jag skulle kunna se mamma hålla lektionen för Wilma och de andra deltagarna. Jag gick upp på läktaren i ridhuset och satte mig under tystnad och kollade. Wilma hade alldeles nyss suttit upp då Devil rusar fram, som skjuten ur en kanon. Wilma var inte alls beredd och flyger som en trasdocka genom luften och landar med en hård duns på marken. Jag kan inte låta bli att le lite för mig själv.

 

Senare när de leder in hästarna i stallet rusar Wilma fram till mig. Jag ser ilskan koka i ögonen på henne. ”Vad är det för fel på den där förbannade hästen?” Nästan spottar hon fram. Jag svarar lugnt och sansat, ”Jag tror inte det är något fel på hästen… Felet brukar sitta hos ryttaren.” Jag ler skadeglatt åt henne och hon är på tippen att drämma till mig när mamma kommer gående och frågar vad vi håller på med. Vi säger att vi bara skojar med varandra och hon går därifrån med en misstänksam blick. ”Du ska få igen för detta” säger Wilma och går med bestämda steg ifrån mig. Jag flinar för mig själv och går sedan bort till Devil.

 

Devil står i boxen med upprymd blick och flackar med ögonen. Jag ser ögonvitorna ibland. ”Lugn pojken” viskar jag och han lugnar genast ner sig. Jag sträcker fram handen och han nosar på den. Sedan buffar han på den och frustar nöjt. Jag klappar honom på halsen och går sedan in. Jag går direkt upp på mitt rum och sätter mig. Som jag alltid gör så kollar jag de senaste nyheterna på datorn, och det jag läser får mig att tappa hakan. Sedan kommer tårarna.


Kommentarer
Postat av: Rose Greenhill

Gud vad bra den här serien är, längtar redan till nästa del :')

2013-12-05 @ 11:05:20
Postat av: Aria Starfall

Åååh du är så duktig på att skriva!

2013-12-05 @ 11:49:24
URL: http://nattstad.se/ariastarfall
Postat av: Esmeralda Silverforce

Du är jätteduktig, men ibland blir det lite stora "hopp" i texten. Som där i slutet där det blir "jag klappar honom på halsen och går sedan in", då tror jag som läsare att du är på väg in i boxen. Därför kanske det krävs aningen mer detaljer i texten, så att det blir lättare att hänga med, men du skriver väldigt fint och jag ser fram emot nästa del :)

Svar: Inte tänkt på det, men tack så mycket för tipset och de snälla orden! :D
Anna Waterdawn

2013-12-05 @ 13:40:32
URL: http://monokerus.se/
Postat av: ★Ximena Darwood★

LÄNGTAR TILLS NÄSTA DEL!!!!

2013-12-05 @ 13:50:58
Postat av: Carro

Jätte bra!! c;

2013-12-05 @ 15:46:20
Postat av: Zoe Yellowtree

UT MED NÄSTA DEL NU PLIIIIISSSS *-*

2013-12-05 @ 16:21:26
URL: http://jorviknews.blogg.se
Postat av: Frida snowpaw

Du är riktigt duktig på att skriva Anna,bra uttryck och bra inlevelse :) vill gärna läsa mer!

2013-12-05 @ 20:46:09

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din email (Bara jag som ser):

Din blogg (Om du har någon):

Din kommentar:

Trackback