Jag öppnade ögonen försiktigt. Jag satt mitt i ett upplyst, ganska litet rum på en stol, fastbunden med armarna bakom stolen jag satt på. Jag försökte röra på benen, men mina vrister var fastbundna också. Jag kollade mig omkring. Ungefär två meter framför mig var det en normalstor dörr i trä. Till vänster om mig stod en byrå och till höger om mig var det tomt, bortsett från ett litet fönster som satt väldigt högt upp på väggen. Jag kunde se att bakom persiennerna i det fönstret, sipprade ljus in. Det var dag ute, men jag visste inte hur länge jag sovit. Kanske några timmar? Min nacke värkte något enormt efter att jag suttit ner så länge. Det var ingen idé att försöka ta sig loss, för då skulle jag troligtvis bara skada mig själv. Jag hörde ett par fotsteg utanför dörren. Sedan öppnades dörren och en medellång, ganska kraftig man, steg in. Han såg att jag var vaken och flinade åt mig och såg allmänt nöjd ut.

Han hade frågat mig en massa frågor. Vad jag gjorde här, vad jag sett och vad jag visste. Jag hade inte svarat på några frågor, och vid ett tillfälle slog han till mig över kinden så hårt, att det svartnade för ögonen på mig. Jag kollade ilsket på honom. ”Varför håller ni mig ens fången?” Frågade jag och vände blicken nedåt. ”För att du har sett saker du inte ska se”, svarade han och hånlog åt mig.