Att kämpa sig tillbaka - Del 16

Någon dag senare satt jag fortfarande kvar i det där rummet… En tanke slog mig. Jag kunde ju alltid försöka bryta mig ut? Jag gick tyst runt i rummet och kollade efter möjliga saker att använda för att ta mig ut. Jag stannade till vid byrån och öppnade den första lådan. Den var tom. Jag suckade och öppnade den andra. Där hittade jag en långsmal stäng av metall… Kanske kunde jag låsa upp dörren med hjälp av den? Jag tog försiktigt upp den ur lådan och studerade den. Ja det skulle nog kunna funka.

 

Någon minut senare stod jag vid dörren och försökte få upp den. Jag var så tyst som jag kunde. Till slut klickade det till från dörren, och jag testade att öppna. Det funkade! En lättnad sköljde över mig och jag kom på mig själv med att le lite. Jag smög tyst ut från rummet. Det verkade vara natt, för männen satt i varsin fåtölj och sov. Jag smög förbi dem och öppnade försiktigt ytterdörren. Som tur var hade jag på mig skor, så jag kunde börja leta efter Devil direkt. Jag började i ladan. Jag hittade honom direkt, uppbunden utanför en gammal box. Han frustade till när han såg mig och jag började prata lugnande med honom. ”Så ja gubben…” Mumlade jag tyst. Jag knöt loss grimskaftet och ledde ut honom ur den stora, mörka byggnaden. Sedan använde jag all kraft jag hade och hoppade upp på hans rygg. När jag skänklade på Devil gnäggade han högt. Då såg jag hur det tändes i huset och min glädje förvandlades till rädsla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din email (Bara jag som ser):

Din blogg (Om du har någon):

Din kommentar:

Trackback