Jag sitter på mattelektionen och ritar hästar i räknehäftet. Jag är inne i min egen värld. Jag har ingen lust alls att räkna någonting, jag har inte lust för skolan överhuvudtaget. Om bara några dagar har vi ett stort prov i matte. Matte är mitt bästa ämne, men nu vet jag inte ens om jag kommer klara det. Tillslut knackar någon på min axel och jag tittar förvånat upp. Där står min lärare. Han ser ganska arg ut och ryter sedan till mig ”Se till att jobba nu Isabella.”

Samma dag när jag går hem från skolan kör en bil förbi i en vattenpöl och blöter ner hela mig. Detta är verkligen ingen bra dag. När jag kommer hem ska jag ut och jobba i stallet en stund och hålla lite lektioner. Jag ska bland annat hålla en dressyrlektion för Wilma… Jag suckar tyst för mig själv. Efter några minuter svänger jag in på grusvägen till vårt hus. Vi bor någon kilometer utanför närmsta stad. Här ute är det lugnt och fridfullt. Alltid när jag kommer hem känner jag en sorts lugn som sköljer över mig när jag stiger in på gårdsplanen. Jag går in i huset och byter om till ridkläder och tar sedan ett äpple och går sedan ut. Äpplet äter jag på vägen ut till vårt stall. Precis innan jag ska börja mocka boxarna kommer Wilma och kollar kaxigt på mig. ”Skulle inte du hålla min lektion nu eller?” Jag suckar och säger, ”Den är om en timme. Du kanske ska fokusera på att göra i ordning hästen så jag slipper sköta allt ditt jobb.” Hon blänger på mig och går sedan iväg med bestämda steg.

En timme senare rider Wilma runt fyrkantsspåret på Devil. Jag säger till Wilma att göra volter och halter, att hon ska ställa henne i hörnen och arbeta med henne. Hon gör som jag säger, men hon ser riktigt ansträngd och trött ut. Efter en kvart har hon värmt upp i både skritt och trav så jag beordrar henne att fatta galopp. Devil hoppar fram av förskräckelse av den plötsliga beröringen. Wilma fattar självklart inte det och bankar till honom i sidorna och Devil börjar bocka. Till slut ställer han sig på bakbenen. Jag vågar knappt titta, han kan gå omkull när som helst.