Nästa dag traskade jag ut i stallet. Det var bara en vecka kvar till julafton, och jag hade faktiskt anmält mig till hopptävlingen i smyg. Jag anmälde oss till en 90 centimeters klass så nu var det bara ut och träna för fullt. Devil älskade ju att hoppa, och så länge man inte var nervös, så var det lugnt. Jag gick som vanligt bort till boxen längst in i stallet, öppnade den och gick fram till Devil. Jag kliade honom kärleksfullt i pannan och han slöt ögonen och njöt. Men ingen tid att slösa på. Nu gällde det hårdträning varje dag.

Efter ungefär en timme hade jag ryktat Devil, sadlat och tränsat honom och sedan värmt upp honom i den stora manegen intill stallet. Jag hade låtit hindrena dagen innan stå kvar på banan, så det enda jag hade behövt göra var att höja ett av dem. Det ena fick ligga kvar på 70 centimeter och det andra sänkte jag till 50 centimeter. Vi fick ju lov att börja lugnt och köra på mer därefter. Jag styrde honom mot hindret på 50 centimeter. Han spetsade öronen och ökade på farten. Jag höll in honom lite och släppte sedan efter. Han hoppade lätt över hindret och landade mjukt på andra sidan av hindret. Han frustade nöjt och slängde med huvudet. Jag klappade honom på halsen och hoppade samma hinder igen.

Senare ledde jag in en svettig och trött häst till stallet, och ställde honom i sin box och skötte om honom. Efter några minuter kom Wilma och hennes vänner. De ställde sig utanför boxen vid hans krubba, och kollade skeptiskt på mig. ”Jag trodde inte du fick rida den där galna hästen?” Sa Wilma och flinade. ”Ändrade planer”, sa jag och blängde på henne. Hon nickade kort och sträckte in handen i boxen och gjorde något vid krubban. Jag kunde inte se vad, men hon fjantade väl sig bara som vanligt.