Nästa dag vaknade jag upp med ett leende på läpparna. Igår på kvällen hade nämligen Erica berättat att sista dagen ska vi ha en liten hopptävling mellan oss ridlägerdeltagare. Idag skulle vi få börja träna på banan, som låg i en stor paddock bakom stallet. Vi skulle hoppa en bana på en meter, eftersom alla deltagarna var väldigt duktiga och alla hade gått med på det. Jag masade mig upp ur sängen, drog på mig ridkläder och stack in i huset, där de flesta redan satt. Men Jamie och Haley var inte där. Vilken tur tänkte jag. ”Hej”, sa jag, och log. De flesta svarade och jag satte mig ner. Efter några minuter kom Erica, och alla hälsade glatt på henne. Hon kollade runt i rummet, och sa sedan, ”Var är Jamie och Haley?” Plötsligt märkte alla att de inte var där, och spärrade upp ögonen av förundran.

När alla gått ut i stallet och börjat förbereda sina hästar kommer Jamie och Haley gående emot oss. De ser ut som vanligt, överlägsna med ett elakt flin på läpparna. Erica går raskt fram till dom och jag hör hur arg hon är, jag försöker ignorera det och börjar småprata med Animo istället. När jag går in i sadelkammaren för att hämta hennes sadel och träns, hör jag något ljud bakom mig. Jag vänder mig om, och där står samma kvinna som låste in mig i hennes källare.