Vad händer imorgon tro?

Bedrövade Dews Farm


Att kämpa sig tillbaka - Del 3
Veckorna gick, och tillslut kom dagen då skolan började igen. Jag började nian i år. Självklart gick jag i samma klass som Wilma. Hon hade berättat för alla i skolan vad som hänt, hur förvånad och ledsen hon blivit och blablabla. Jag visste att det inte var sant, hon ljög om det. Hon var glad över att Flavia dött, jag förstår inte hur sjuka människor kan vara. Folk försökte prata med mig, men till ingen större framgång. Jag avvärjde varenda en, till och med mina bästa vänner. Jag var alltid tyst, jag sa aldrig någonting längre. Det var hemskt att ha Wilma hemma i vårt stall, det var hemskt att ha en ridskola hemma, allt var hemskt. Efter ett par veckor hade mamma och pappa erbjudit mig ett otroligt fint arab sto, men jag hade tackat nej. Folk tyckte jag var idiotisk som inte kunde släppa det, jag har hört dom prata om det, i stallet, i skolan, på stan. Till slut började jag skolka och fick istället hemundervisning, jag fortsatte vara deppig. För det enda jag kunde tänka på var Flavia.
Men en dag så gick jag ut i stallet, in i den stora vita byggnaden. Stallet var stort med säkert runt 30 boxar, utanför stallet stod det två ridhus och två paddockar. Bakom paddockarna fanns det bara skog med underbara ridvägar. Folk glodde som aldrig förr, men jag fortsatte gå tills jag kom till den sista boxen i stallet. Där stod hingsten Devil. Namnet hade han fått över sitt temperament och sina egenskaper. Han kastade av ryttare hela tiden, högg efter folk och sparkade som ingen annan häst. Till slut vågade inte folk rida honom, de vågade knappt leda honom. Medans jag stod där utanför hans box dörr, hade jag öppnat den, gått in och stängt efter mig. Han kollade skeptiskt på mig, väntade på att jag skulle göra något. Jag stod där och kollade tillbaka på honom, och tillslut tog han några tveksamma steg emot mig. Han nosade på mig och undersökte ifall jag var något hot. Jag sträckte fram handen och smekte hans mule. Han frustade nöjt till och när jag skulle gå, följde han efter mig och puttade på mig i ryggen. ”Vill du ut och rida gubben?” Frågade jag och log lite smått. Han frustade och stampade med hoven och jag väntade en stund innan jag sa, ”Då gör vi det”.
Jag ledde ut Devil genom en dörr i stallet som ingen använde förutom de som arbetade här och såklart jag och min familj. Till min stora glädje var det ingen vid ridhusen, så jag gick snabbt in till första ridhuset med Devil. När jag skulle hoppa upp började han trampa nervöst md hovarna och försökte gå ifrån mig. ”Lugn gubben” viskade jag. Som att han vetat precis vad jag sa, lugnade han ner sig och stod still. När jag suttit upp stod han blickstilla och väntade på att jag skulle säga till honom vad han skulle göra. Jag tryckte till honom lätt i sidorna och han ryckte till och började skritta. Jag var beredd på att han skulle slänga av mig när som helst, eller bocka, men inget hände… Han kanske litar på mig?

Adventsritt


Mysiga & varma kläder - Check!


Att kämpa sig tillbaka - Del 2
Jag började höra en massa oroliga röster runt mig. Jag öppnade ögonen försiktigt och försökte sätta mig upp. Jag kände en fruktansvärd smärta genom hela kroppen och sjönk ner med en duns på marken igen. Mina föräldrar satt bredvid mig. ”Var är Flavia?” frågade jag försiktigt. Mamma och pappa utbytte oroliga blickar med varandra innan pappa svarade, ”Flavia bröt ett ben när hon landade men…” började han, men jag avbröt honom tvärt med att jag började gråta. Han harklade sig och fortsatte. ”Men, Flavia är fortfarande kvar om du vill säga hejdå”.
Efter att jag sagt hejdå, så gick jag ifrån banan. Hela tävlingen avbröts, och det enda jag ville var att åka hem. Det kändes som år innan vi var hemma, och jag vet inte hur länge jag satt på mitt rum och grät sen. Det var det mest smärtsamma jag gjort, att ta farväl av Flavia. Jag hade suttit med hennes huvud i mitt knä och bara pratat med henne. Pratat om våra minnen. Jag berättade för henne att hon var det bästa som hänt mig och att jag alltid skulle älska henne. Jag hade gett henne en puss på mulen och sedan hade hon somnat in. Efter det hade jag tyst gått iväg, helt tom på ord och känslor, tom på allting. Jag ville skrika och gråta, men ingenting kom.
Jag vaknade och kollade på klockan. 04.37 var hon. Jag drog på mig mina ridkläder och gick ut i stallet, till Flavias box. Jag satte mig ner i den rena halmen och andades in hennes doft som än var kvar i stallet. Jag la mig ner och låg där och tänkte. Det var ofattbart att hon var borta. Jag kunde knappt förstå det själv. Minuterna gick och efter ett tag somnade jag där ute i hennes box, önskade att hon skulle stå där när jag vaknade och att allt skulle vara som vanligt.
Någon skakade om mig och jag kollade upp. Det var mamma med pappa en bit bakom henne. ”Vi har letat efter dig i säkert en halvtimme” sa hon ledsamt. ”Hur länge har du varit här ute?” Jag svarade att jag gick ut hit i natt och somnade av misstag. Vi gick in och satte oss runt bordet och åt frukost. Ingen sa ett ord. Mina syskon som inte vart med på tävlingen visste inte vad som hänt. Det enda vi gjorde var att låtsas som att det inte hänt, jag ville inte prata om det. Jag behövde tid att läka mina sår, även fast det skulle kunna ta flera månader, kanske år. Jag hade ju trots allt haft Flavia sedan hon föddes.

Photoshoot med Anna och Juli - Behind the scenes




Dagens outfit - Pink Western


Att kämpa sig tillbaka - Del 1
Dagen innan tävlingen. Jag stod i stallet och ryktade & gjorde Flavia fin inför morgondagens hopptävling. Vi skulle hoppa en klass på 120 cm. Flavia är ju väldigt duktig inom hoppningen, och 130 cm är vårt mål i slutet av året. När jag var klar och hade tvättat henne, ryktat henne och lagt på täcket så gick jag in. Jag var så otroligt trött och det var ändå dags att sova, så jag gick och la mig. Så fort jag blundade somnade jag.
Jag vaknade av att någon skakade om mig. Jag kollade upp på personen med sömniga ögon och såg att det var min mamma. ”Dags att vakna gumman, vi måste åka om någon timme.” Jag reste mig sakta upp och märkte att jag somnat i ridkläderna. Jag suckade tyst för mig själv och bytte om till tävlingskläderna. Jag satte upp mitt långa hår i en fläta, och tog sedan fram mina överdragsbyxor. Jag ville ju inte att mina vita ridbyxor skulle bli skitiga.
En timme senare satt jag i bilen på väg mot tävlingen som låg utanför Stockholm. Jag satt och plockade med mobilen, och kollade då och då till Flavia. Ni förstår, vi har en kamera till hästtrailern så vi kan se vad hästarna håller på med. Efter ett par timmar kom vi fram och jag steg ur bilen och lastade ur Flavia. Hon var alltid lugn på tävlingsplatser trots den nya miljön och alla främmande hästar. Jag gjorde iordning henne och när jag sadlat & tränsat henne gick vi bort till framridningen.
Jag satt upp och kollade mig runt om. Till min stora förvåning så såg jag en tjej från stallet, Wilma. Jag låtsades att inte ha sett henne och red på spåret i den stora paddocken. När jag red förbi henne ropade hon ”Du Isabella! Hoppas du trillar av”, och så hörde jag flera tjejer skratta bakom henne. Jag svalde ner gråten och koncentrerade mig istället på att värma upp lite lagom. Jag hann hoppa två hinder på 80 cm innan speakern ropade ut att den var min tur.
Jag red in på banan. Jag var inte alls nervös eftersom jag hoppat flera klasser på 120 cm förut. Jag fick klartecken och red an mot första hindret. Flavia tyckte detta var lätt som en plätt, och vi flög över hindrena. Jag var inne i min egen bubbla och innan sista hindret hör jag hur ett flertal personer börja skrika och ropa och min bubbla sprack. Jag tappade kontrollen och koncentrationen och det gjorde Flavia med. Flavia hoppade av för tidigt och hon landade i hindret och gick sedan omkull efter hindret. Hon förblev orörlig och det ända jag kunde tänka på var henne. Efter några sekunder svartnade det för ögonen och jag svimmade.

Väntar


När får vi morötter?


-


Idag


Varför jag började blogga


Mina julklappar efter tre dagar


Vad en blogg ska ha för att jag ska fastna för den


Adore You


Jorvikstallets Championat - Tider
♥ Tisdag: 17.30
♥ Onsdag: 17.30
♥ Torsdag: 17.30
♥ Fredag: 17.30
♥ Lördag: 10.30 & 15.30 & 19.30
♥ Söndag: 10.30 & 15.30 & 19.30


Nu blir jag arg

Julen är på intåg i Jorvik!
Det är mycket som ska göras inför julen på Jorvik och i vanlig ordning börjar julbestyren redan nu! Meteorologerna på Jorvik lovar en vit jul, men de har hört att den kommer lite sent i år...
Juluppdrag i Silverglade:
- Jul är något som alla på Jorvik fullkomligt älskar. Men för att få en så bra jul som möjligt så är det mycket som ska falla på plats och Rådsman i Silvergladebyn behöver hjälp med det traditionella julstöket i år igen! För att kunna göra juluppdragen måste du vara Star Rider och i level 5 eller mer.
Juluppdrag i Jarlaheim:
- Julen kommer självklart också till Jarlaheim! Rid till torget i Jarlaheim och prata med Jultomten...

Julönskningar:
- Några av juluppdragen kommer ge dig "Julönskningar" som tack för hjälpen! Dessa Julönskningar kan du byta mot slumpmässiga julklappar hos Jultomten i Jarlaheim. Du kommer kunna få samma julklapp flera gånger av Jultomten då det är helt slumpmässigt vad han ger dig. Det finns runt 50 olika julklappar i säcken!
Såhär funkar det:
- En Julönskning byts hos Jultomten mot en slumpmässig julklapp!
- Tre Julfragment blir en Julönskning som sedan kan bytas hos Jultomten mot en slumpmässig julklapp!
- För att kunna genomföra ett byta med Julönskningar eller julfragment måste de föremålen som bytet kräver finnas i din ryggsäck. Man kan alltså inte förvara dem i mitt stall när man ska göra bytet.
- Du måste vara Star Rider och ha spelat så långt att du kan ta dig till Jarlaheim för att kunna byta in dina Julönskningar mot julklappar hos Jultomten.

Dagliga julbestyr:
- När du har gjort de juluppdrag som finns i Jarlaheim så börjar de dagliga julbestyren! Dessa ger också Julfragment och Julönskningar! De dagliga julbestyren kommer öka vecka för vecka ju närmre jul vi kommer.
Julbutiker:
- Julbutiker har öppnat upp i Moorlandstallet, Silvergladebyn, Västkobbens Fiskeby och i Jarlaheim! Rid och kolla in de härliga Julkläderna och utrustningen! För varje vecka som går kommer nya kläder och utrustning läggas till.
Vänliga hälsningar,
Star Stable-gänget
