Denna bilden. Vad var det för bild egentligen? Vi är inte ens säkra på att det är araberna, de kanske bara lagt till skuggan för att vilseleda oss.. De vill att vi ska fokusera på hästen, men det kanske är något helt annat de håller på med som kommer innan jul?

 

Jag har sett spekulationer om hästön på olika bloggar som handlade om just denna bilden. Det får mig att tänka efter. I bakgrunden ser det så fridfullt ut, och det liknar faktiskt en ö.. Kanske är det hästön de håller på med? Jag menar, tänk på transporten. Hästen måste ju komma dit på något sätt! Därför kan de ha lagt till transporten och en hästs skugga i den för att visa oss det.

 

...Eller så är det helt enkelt araberna de menar. Jag syftar på formen på skuggan, det liknar en arab. Det har även snackats om att araberna kanske kommer till Gyllenåsarnas Dal eftersom transporten är röd? Själv tror jag inte de har något med det att göra, jag tror den kommer stå i Skördebygden. Men om den nu stod i GÅD så hade bara lvl 13 + spelare kunnat få tag i den, vilket hade varit ganska bra.. På grund av att alla kommer typ rida runt på den annars.

 

Det kanske även menas att både hästön OCH araberna kommer innan jul. Den 18e december verkar denna "överraskningen" komma. Om vi har riktig tur så kanske vi får både och?! Det hade iallafall varit awesome!

Jag sitter på mattelektionen och ritar hästar i räknehäftet. Jag är inne i min egen värld. Jag har ingen lust alls att räkna någonting, jag har inte lust för skolan överhuvudtaget. Om bara några dagar har vi ett stort prov i matte. Matte är mitt bästa ämne, men nu vet jag inte ens om jag kommer klara det. Tillslut knackar någon på min axel och jag tittar förvånat upp. Där står min lärare. Han ser ganska arg ut och ryter sedan till mig ”Se till att jobba nu Isabella.”

 

Samma dag när jag går hem från skolan kör en bil förbi i en vattenpöl och blöter ner hela mig. Detta är verkligen ingen bra dag. När jag kommer hem ska jag ut och jobba i stallet en stund och hålla lite lektioner. Jag ska bland annat hålla en dressyrlektion för Wilma… Jag suckar tyst för mig själv. Efter några minuter svänger jag in på grusvägen till vårt hus. Vi bor någon kilometer utanför närmsta stad. Här ute är det lugnt och fridfullt. Alltid när jag kommer hem känner jag en sorts lugn som sköljer över mig när jag stiger in på gårdsplanen. Jag går in i huset och byter om till ridkläder och tar sedan ett äpple och går sedan ut. Äpplet äter jag på vägen ut till vårt stall. Precis innan jag ska börja mocka boxarna kommer Wilma och kollar kaxigt på mig. ”Skulle inte du hålla min lektion nu eller?” Jag suckar och säger, ”Den är om en timme. Du kanske ska fokusera på att göra i ordning hästen så jag slipper sköta allt ditt jobb.” Hon blänger på mig och går sedan iväg med bestämda steg.

 

En timme senare rider Wilma runt fyrkantsspåret på Devil. Jag säger till Wilma att göra volter och halter, att hon ska ställa henne i hörnen och arbeta med henne. Hon gör som jag säger, men hon ser riktigt ansträngd och trött ut. Efter en kvart har hon värmt upp i både skritt och trav så jag beordrar henne att fatta galopp. Devil hoppar fram av förskräckelse av den plötsliga beröringen. Wilma fattar självklart inte det och bankar till honom i sidorna och Devil börjar bocka. Till slut ställer han sig på bakbenen. Jag vågar knappt titta, han kan gå omkull när som helst.

Dags att hålla kadriljträning för WR nu! Vi ska ju vara med i Rainbow Dragons julshow på söndag vid 18.30.. Kommer ni och hejar på oss? ;)

Igår köpte jag den här grymt snygga fiskevästen för 5600 JS. Ni hittar den vid Mr Pike i Skördebygden, dock måste man vara beundrad för att kunna köpa den! Gillar den jättemycket, en fin blå färg som är hyfsat lätt att matcha!

Jag hör hur Maya skriker och hur hon ropar på hjälp. Skriket skär i öronen och Devil ryggar undan och springer in i manegens ena hörn. Mamma, jag och Kristin hoppar ner för den låga läktaren. Mamma och Kristin rusar fram till Maya och jag ser hur mamma rycker upp sin mobil. Själv joggar jag fram till Devil och tar tag i hans tyglar. Hans näsborrar är uppspärrade, hans öron spetsade och hans ögon uppmärksamma och stora. Han verkar inte ha skadat sig, han blev bara skrämd av skriket. Maya sitter och jämrar sig i mitten av ridbanan vid oxern. Efter en liten stund går mamma ut ur manegen och kommer tillbaka med två ambulansförare som har en bår med sig. De lyfter upp Maya på den, spänner fast henne och går sedan iväg.

 

Ett gäng tjejer har flockats runt mig och Devil för att få reda på vad som hänt. De pratar i mun på varandra och jag märker hur nervös stackars Devil blir. ”Kan ni snälla gå härifrån och vara tysta?” Ber jag snällt. ”Ni oroar faktiskt hästen.” De blänger på mig innan de vänder på klacken och med bestämda steg går ut ur manegen. Jag själv leder ut Devil från manegen och sedan in i hans box. Där tränsar och sadlar jag av honom, ger honom lite mat och ryktar honom. När jag pysslat om honom och gosat med honom går jag in och sätter mig i sadelkammaren, och andas ut. Det har varit en tuff dag och jag är otroligt trött. Imorgon är det skola och jag har ingenting att längta till precis. Efter en stund reser jag mig långsamt upp och går med lugna steg utifrån stallet och sedan fortsätter jag mot vårt hus och går in. Doften av mat slår emot mig. Klockan är runt 19.00 så det förvånar mig inte. När vi senare sitter runt matbordet så pratar vi om dagen, som vanligt. Vi berättar för pappa och syskonen om vad som hände med Maya och Devil bland annat. De häpnar över vad som hänt och stirrar med förbryllade ögon på oss. ”Vi kan inte ha kvar den hästen”, säger pappa bestämt, tillslut. ”Det kan vi väl visst!” Snäser jag åt honom. Sedan reser jag mig så hastigt upp att stolen trillar omkull bakom mig och störtar sedan upp på mitt rum. De ska inte få ta Devil ifrån mig. De ska inte sälja honom, så är det bara!

Hästön kommer snart, dock vet vi inte när. Jag hoppas den kommer i början av nästa år. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om de tog betalt för att skicka dit hästarna. Jag och Mirre pratade om det, och kom fram till att max 20 sc skulle vara rimligt för att skicka dit en häst, så att man inte bara kan skicka dit hästarna under natten bara för att slippa sköta dom. Jag hoppas SSO tänkt på det, så att det inte blir så. Det hade faktiskt varit dåligt.

 

Man kommer kunna ha oändligt med hästar när hästön kommer, och jag kommer nog endast ha level 15 hästar där. De hästar som är lägre än level 15 kommer vara i mitt stall, "på träning". Jag kommer självklart ha kvar några level 15 hästar till tävlingar, championat och lopp, men mestadels kommer nog vara på hästön.. Jag kommer skifta mellan hästarna ofta så att jag kan rida allihopa, ena veckan kanske Misty står på hästön och nästa kanske han är hemma, det får vi se.

 

Har en massa funderingar och tankar.. Men nu vill jag höra era! Hur kommer ni göra?

Några dagar senare sitter jag i bilen på väg hem. Jag hade vart på sjukhuset i ungefär fyra till fem dagar. Mest för observation. Devil är hittad och står oskadd i sin box igen. Han hade inga större skador när de hittade honom, han hade bara lite rivsår, som han troligtvis fått ifrån grenar och buskar. Mamma och pappa har berättat att jag aldrig får rida honom igen efter vad som hänt. Men man vet aldrig vad jag kan göra. Jag gillar Devil otroligt mycket. En bråkig häst som kastar av folk hit och dit, men när jag är med honom, när jag rider honom, är han som förvandlad. Som att det är vi två som hör ihop.

 

Medan jag suttit och funderat över allt som hänt, så har jag inte märkt att vi har kommit hem till gården. Jag tittar ut över hagarna och över ridbanorna, där jag ser privatryttarna rida sina hästar. Jag ler lite för mig själv och stiger sedan ur bilen. Andas in luften av skog, av stall, av hemma. Det första jag gör är att gå in i stallet för att hälsa på Devil. Jag smeker hans smäckra hals och går sedan in i boxen och sätter mig i ena hörnet. Han kommer fram och nosar på mig och frustar glatt. Jag sitter där tills det blir mörkt ute och sedan går jag in i huset. Jag äter middag och fortsätter sedan upp på mitt rum och sätter mig vid datorn. Jag surfar runt på lite olika sidor och spelar en massa spel innan jag ser att klockan är 23.07. Dags att sova. Jag gör mig i ordning och kryper sedan ner i min varma, gosiga säng och somnar till ljudet av vinden.

 

När jag vaknar smiter jag ner i köket och tar en morot ifrån kylskåpet. Det har blivit som en rutin, att ge Devil en morot varje morgon. Jag går ut i stallet till hans box men ser några människor stå utanför hans box. Mamma är en av dem. Jag stirrar förvirrat och går sedan fram med bestämda steg. Jag blänger på mamma och sedan presenterar hon mig för personerna hon pratade med. ”Detta är min dotter Isabella. Isabella, detta är Maya och hennes mamma Kristin som ska kolla på Devil.” Det hugger till i hjärtat. Redan några som nappat på annonsen om Devil? Jag kollar sorgset på Devil som står i sin box och stampar otåligt med hovarna. Till slut ler mamma och säger till Maya, ”Du kanske vill testa att rida honom?”

 

Maya skrittar runt i manegen på Devil. Devil ser ut att vara otroligt uttråkad medan Mayas ansikte strålar av glädje. ”Jag älskar honom!” Tjuter hon glatt när de flyger över en oxer på 60 centimeter. Hon rider runt manegen och styr sedan mot hindret igen, men denna gång hoppar inte Devil, han tvärnitar framför hindret. Maya flyger över hindret och landar på sin arm i fallet.

Nu var det dags för första jultävlingen på min blogg! Det kommer att komma upp fyra stycken sammanlagt, och nu på den första börjar vi med något lite mindre

---

Du med en blogg har chans att vinna en länk i inlägg samt en bildlänk i min meny som kommer att synas inför alla mina läsare. Bildlänken kommer vara kvar tills december månad är slut. Det enda du behöver göra är att kommentera att du är med, så drar jag en vinnare på tisdag!

 

Vinden viner i mina öron och farten får mina ögon att tåras. Devil skenar över den stora landsvägen och det finns inte en chans att jag kan få stopp på honom. Jag ser en bil framför oss och Devil väjer in till höger, in i den stora skogen. Grenar slår mot ansiktet och ger mig rivsår, flera gånger måste jag ducka för stora grenar som kan slå ner mig på marken hur lätt som helst. Till slut, så tar det bara stopp. Devil tvärnitar framför en backe som går ner mot en å, och jag flyger över hans huvud och börjar rulla ner för backen i en farlig fart. Jag slår i stenar och river sönder mina kläder och till slut landar jag i ån. Den är inte djup utan kanske bara någon halv meter och ungefär en meter bred. Oberedd som jag var får jag en kallsup under vattnet och kväver nästan mig själv i mina tappra försök att få luft. När jag tagit mig upp ur ån, känner jag hur det svartnar framför ögonen och jag svimmar.

 

Jag vaknar upp i ett vitt rum i en stor säng. Jag ser knappt inga möbler, bara en liten soffa mitt emot mig och en hylla till höger om mig. Till vänster om mig står ett litet bord med ett glas på och lite olika askar. En massa slangar är kopplade till mig, och jag har en syrgasmask på mig. Jag tittar mig förvirrat omkring. En sjuksköterska kommer in i dörren som ligger till höger om mig. Hon berättar för mig att en bilförare hittat mig nere vid ån och ringt ambulansen. Mina föräldrar är på väg hit. ”Vet du vart min häst tog vägen?” Frågar jag sjuksköterskan med krasslig röst. Hon kollar först omförstående på mig och säger sedan, ”De är ute och letar efter den just nu.” Hon säger också att jag borde vila lite och jag hade tur som inte bröt någonting. Jag lägger mig ner och sluter ögonen.

 

När jag vaknar upp igen sitter mamma, pappa och mina två syskon på soffan framför mig. De märker att jag vaknar och mamma kommer fram och tar min hand. Jag viskar tyst, ”Förlåt mamma, det var dumt av mig att bara rida iväg med Devil sådär.” Hon skakar på huvudet och svarar, ”Tänk inte på det nu.” Och så ler hon åt mig. Jag minns knappt vad som hände. Jag minns att jag red i en fasansfull fart över landsvägen och sedan minns jag inte så mycket mer. Blev jag och Devil påkörda, eller vad hände egentligen? Till slut tornar minnet upp och jag minns varenda detalj. Hur rädd jag varit, när jag föll nerför backen och nästan drunknade i ån. Jag börjar gråta och skaka. En sjuksköterska kommer in med någonting i en spruta och jag blir med ens lugnare. Ögonlocken blir tunga efter någon minut och jag faller in i en tung sömn.

Ikväll la SSO upp bild på Facebook och Instagram på en transport med en hästskugga i som ni ser ovan. De skrev "Here's a little sneak peek of something that is coming to Jorvik just before Christmas... Can you guess what it is?!" (Här är en liten tjuvtitt på någonting som kommer till Jorvik precis innan jul... Kan du gissa vad det är?!) Vi ser direkt att skuggan är forman som en arab, och jag är 99% säker på att det är det!

En person vid namn Manda gav mig idén till detta inlägget, så hon får en länk och ni hittar hennes blogg här! :D

Jag stirrar på skärmen innan jag inser vad det står. Jag hade gått in på vårt stalls nyhetssida och sett att en häst var till salu. Jag blev nyfiken och klickade in. Vem ser jag? Devil. Just i det ögonblicket, ville jag bara härifrån, bort från allt. Jag hade börjat anförtro mig åt Devil, och så händer detta. Jag kryper ner under täcket i min säng och stirrar upp i taket. Tårarna bränner bakom ögonlocken, men de kommer aldrig. Jag har blivit för stark. Jag kan inte ge upp honom också.

 

Jag vaknar med ett ryck. Jag måste ha somnat. Jag stiger upp ur sängen och går ut ur rummet och nedför trapporna. Jag fortsätter sedan åt höger, in i vardagsrummet där mamma sitter. Jag går fram till henne och kollar allvarligt på henne. ”Vad menar du med att du ska sälja Devil?” Hon kollar på mig och svarar sedan, ”Han är farlig Isabella, han kastar av folk.” Jag blänger bara på henne. Jag går sedan till köket och stoppar ner en morot i fickan. Sedan fortsätter jag mot hallen där jag drar på mig mina kängor. Jag öppnar dörren och möts av en kall vind som slår emot mig. De gula, orangea och röda träden har börjat fälla sina löv och det närmar sig mot vintern. Bara två månader kvar till jul ungefär. Det är iskallt ute men det har inte kommit någon snö än. Jag fortsätter gå långs grusvägen utanför vår trädgård och går sedan in i stallet. Jag går snabbt bort till sista boxen där Devil står. Han frustar när jag klappar honom. Jag tar sedan upp moroten jag tog med och ger den till honom. Jag går sedan och hämtar min hjälm och ett träns.

 

När jag sitter på hans rygg känner jag mig lycklig för första gången på länge. Vi rider ut från den stora gårdsplanen och in i skogen bakom ridbanorna. Jag följer den första stigen rakt in i skogen. Allt känns så fridfullt, så lugnt. Jag lyssnar på fåglarnas kvitter och ler för mig själv. Medans jag suttit och filosoferat har jag inte märkt att jag kommit fram till landsvägen. Då hör jag ett högt, brummande ljud. Jag är mitt i vägen och har stannat till. Då ser jag den stora lastbilen till höger om oss. Devil stegrar och sätter sedan av i full fart till vänster om oss.

Som ni vet är jag galen i Hunger Games trilogin, och jag visste att många som läst det hade läst Divergent trilogin. (Tredje boken har dock inte kommit ut än.) Så jag lånade Divergent i måndags och läste ut den igår, och herre vad bra den var! Helt fantastisk ju! En av de bästa böckerna jag läst, lätt. Ska läsa tvåan snart och så kommer ju första filmen ut 21 mars nästa år. Tredje boken kommer ut nästa år, på hösten. Längtar sjukt mycket, kommer bli awesome ju!

 

Att man kan få dubletter på julklapparna, det är något jag tyvärr måste dissa. Det var en dålig idé enligt min åsikt. Varför? Jo, tänk om man vill ha en grej väldigt mycket, och så får man den aldrig för att man får bara dubletter istället.. Inte särskilt roligt precis. Jag har ännu bara fått en dublett, men jag känner att snart så lär det väl komma fler. Jag vill till exempel ha misteln och en massa andra fina saker, och det är ju inte säkert att jag får dom?

 

En annan idé hade kunnat vara att man inte får dubletter förens man fått alla saker. Det hade jag tyckt var mycket bättre. Alla kanske inte tycker det, men vi har olika åsikter. Har nämligen sett flera spelare klaga över dubletterna, och det hade varit bra om SSO fixade så att man kan få allting.

 

Min dator har gått sönder nu i eftermiddag så jag kommer inte kunna spela särskilt mycket. Får låna min lillasysters dator ibland, så där kan jag logga in och blogga lite.. 

Återkommer senare, hej!

Jag skrittade runt på Devil i manegen. Han var otroligt pigg men även fast hästar är pigga så ska man skänkla på ännu mer för att få ut deras energi, så jag lät honom skritta på. Ibland försökte han rycka tyglarna ur händerna på mig, men det var inga större problem. Än hade ingen märkt att jag var inne i ridhuset, och det var jag glad över, för om mamma och pappa fick reda på att jag red Devil utan deras tillåtelse skulle jag nog få utegångsförbud i en månad.

 

När jag ridit klart smög jag in i stallet så fort jag kunde och jag tror inte att någon märkte mig. Wilma var här idag, någonstans, och tjejer som henne kunde man absolut inte lita på, enligt min personliga åsikt. Jag ställde snabbt in Devil i den stora rymliga boxen och gick sedan iväg med hans utrustning. Självklart mötte jag Wilma och hon blev genast misstänksam. ”Vem har du ridit?” Frågade hon och flinade åt mig. ”Jag hjälper bara barnen med hästarna” ljög jag och kollade glatt på henne och fortsatte gå. Jag pustade ut. Det var nära ögat.

 

När jag var klar i stallet gick jag in i huset. Jag åt middag och sedan var jag så trött så jag gick och la mig och somnade direkt. Jag sov djupt under natten och när jag vaknade såg jag solstrålar sippra in från persiennerna i fönstret. Jag kikade ut och det var en strålande dag. Mamma skulle dessutom hålla ett litet dagridläger idag, så de hade tur med vädret.

 

När jag gick ner satt mamma vid köket och läste en tidning. Pappa sov fortfarande och mina syskon kollade på teve. ”Redan vaken?” Sa hon och kollade skeptiskt på mig under sina glasögon. ”Ja jag gick och la mig tidigt igår” svarade jag och log snett. Hon log tillbaka och återgick till att läsa tidningen. ”Jag går ut i stallet” sa jag och hon nickade till svar. Men när jag kom ut till stallet var Wilma och hennes kompisar här. Jag hörde hur de pratade om dagridlägret idag och jag förmodade att de skulle vara med. Jag gick bort till Devil och smekte hans silkeslena mule och pratade lite med honom. Sedan hörde jag Wilma säga, ”Hoppas jag får rida Devil idag… Det har alltid varit min dröm, och jag klarar ju av sådana hästar som honom.” Hon fortsatte, ”Bortsett från vissa andra” och så mötte hon min blick och flinade. Hennes kompisar började fnittra hysteriskt. Jag suckade och ignorerade dom.

 

Mamma kom ut och skrev upp vilka hästar de fått. Hon gav aldrig Devil till någon, så jag trodde absolut inte att någon på ridlägret skulle få honom. Men när hon skrivit klart och jag läser på tavlan så ser jag… Att Wilma ska ha Devil.